Simulatorcentrumet förbererder soldaterna för krigets blodiga skador

av Jack Weible
Copyright Army Times Publication Company

Amerikanska arméns första, och hittills enda, medicinska simuleringsprogram förbereder sig på en storsatsning för att bredda kompetensen hos arméns sjukvårdare och sjukvårdsmän som ansvarar för akuta insatser, så att de kan ta hand om stridsskador på bästa sätt.

MSTC-enheter (Medical Simulation Training Centers) fanns bara på pappret för två och ett halvt år sedan, men nu finns de på 10 platser i USA, inklusive Alaska, samt i Tyskland, Kuwait, Afghanistan och Irak. Ytterligare tre tillkom i USA 2008, vilket ökade det sammanlagda antalet simulatorcentrum till 18.

"Det här programmet fanns inte för två och ett halvt år sedan", säger Major Dave Thompson, biträdande produktchef för MSTC-programmet på amerikanska arméns PEO STRI (Program Executive Office for Simulation, Training & Instrumentation), som ansvarar för programmet.  Eftersom krigen i Irak och Afghanistan ledde till en kraftig ökning av stridsskadorna var armén tvungen att fatta ett beslut.

"Och det kunde de göra snabbt, billigt och bra", säger Thompson. Man glömde inte bort kvalitén, men att det gick snabbt var viktigast.  På arméns begäran gjorde PEO STRI en jättesatsning på att förverkliga de 18 simuleringscentrumen.  "Därför hade vi inte tid att utnyttja standardiserade plattformar", säger Thompson, och därför ser systemet inte likadant ut överallt, även om det givetvis ger den träning som behövs.

"Det bästa vi kan göra är att gå tillbaka till de ursprungliga kraven och införa standardiserade träningsplattformar", säger han.

Simulatorcentrumen kostade omkring 1,7 miljoner dollar styck och utformades för att erbjuda avancerad medicinsk träning för insatser under strid för sjukvårdare och träning i livräddning i fält för icke-medicinsk personal . På varje centrum på 18 gånger 24 meter (ca 450 kvadratmeter) finns både lektionssalar och lokaler för fältinstruktion. Varje centrum är indelat i fyra enheter.  Thompson beskriver simulatorcentrumen som "en familj av system, med fyra undersystem som i sin tur innehåller olika komponenter." Undersystemen är:

- Det virtuella patientsystemet (Virtual Patient System).
- Systemet för instruktionsstöd (Instruction Support System, ISS).
- Ledning och kontroll av medicinsk träning (Medical Training Command and Control, MT-C2).
- Systemet för utvärdering och granskning av medicinsk träning (Medical Training Evaluation and Review System, MeTER).

De fyra systemen är integrerade, vilket innebär att vart och ett är beroende av de övriga för sin funktion.

Det virtuella patientsystemet ger praktisk träning i omhändertagande av patienter. I utrustningen ingår patientsimulatorer, utrustning för att träna luftvägsbehandling och dockor med tyngder samt färdighetstränare som till exempel kit med "armar" och "ben" och traumakit för att sminka fram skador av olika slag. Sjukvårdarekommer att upptäcka att dockorna väger drygt 80 kg och dessutom har ca 5 kg stridsutrustning.

Träningen sker i fyra så kallade "valideringsrum", som omger det centrala MT-C2-rummet där operatörer kan manipulera miljön för soldaterna . Thompson jämför scenariot med ett sällskapsspel där operatören väljer de inre och yttre förutsättningarna och styr träningsplattformarna."

MT-C2 simulerar de stressfaktorer som kan försvåra behandling på slagfältet, bland annat fientlig inblandning och störningar från de egna trupperna, dåligt ljus, dimma, ljudet från striderna och diverse spillror och bråte.  "Dessutom går det att föra in nya träningsscenarier från kontrollrummet", förklarar Thompson.

Befintliga och nya scenarier tas fram i samarbete med ISS, systemet för instruktionsstöd, så att det går att anpassa både processen och den träningsutrustning som används.

ISS består av fyra lektionssalar på omkring 40 kvadratmeter för inomhusträning, men det finns faciliteter även för utomhusträning. Systemet är utformat för gemensamma instruktionsprogram med erfarna medicinska instruktörer och stödtjänster för administration, leveranser och teknisk support.  Det är dessutom anpassat för virtuell träning.

Träning utan utvärdering kan vara meningslös, och det är där MeTER kommer in i bilden.

"Det är där mätkunnigheten finns  När du kommer in för träning kan jag låta dig göra ett test för att bedöma var du står för tillfället.  Sedan kan jag lägga upp träningsschemat efter det och sedan göra om testet efter träningen för att avgöra vad du har fått ut av den, hur mycket bättre du har blivit", säger Thompson.  "Och om det fortfarande finns luckor kan jag testa dig på tre olika områden."

Det första är teknisk och medicinsk kunskap -- "Ett plus ett är lika med två" säger Thompson,och nästa steg är att tillämpa teoretisk kunskap på en levande patient.  Men det viktigaste är taktisk kunskap, säger han.  "Kan du fatta beslut i en taktisk miljö?  Du kan vara hur teoretiskt kunnig som helst, men om du dyker upp någonstans där du inte ska vara och blir träffad kan du inte hjälpa någon över huvud taget.  Du måste kunna kombinera alla tre komponenterna.

Med MeTER går det att göra ljud- och bildinspelningar i realtid med referenspunkter kopplade till objektiva dataregistreringar.  På så sätt får vi en helhetsbild av hur väl deltagarna har lärt sig tillämpa de medicinska kunskaper de har tillägnat sig.

LIVSCYKELSTRATEGI 

Thompson berättar att PEO STRI har valt en "livscykelstrategi för inlärning" för simulatorcentrumen.  "Vi tittar inte närsynt på detaljer, vi är intresserade av hela systemet och av systemets livscykel".  Det betyder att vi inte bara erbjuder inledande träning på simulatorcentrumen, utan att vi dessutom förstärker inlärningen under soldatens hela yrkeskarriär.

Simulatorcentrumen har fått positiva reaktioner överallt där de har införts,  berättar Thompson - "Befälhavaren på Fort Drum (staten New York) har bestämt att simulatorcentrumen ska vara fokus för den medicinska utbildningen för 10th Mountain Division"- men den mest akuta uppgiften just nu är att bestämma hur många fler centrum som behövs.  Enligt TRADOC (TRADOC står för Training and Doctrine Command och är ett eget kommando inom den amerikanska armén som ansvarar bland annat för doktrinutveckling och rekrytering och utbildning) bör slutmålet vara att varje soldat som har gått igenom grundutbildningen också ska ha ett intyg på fullgjord en utbildning i livräddning i strid, säger Thompson, men det är mer än de befintliga simulatorcentrumen klarar i nuläget.

Standardträningen på ett MSTC är fyra dagar för arméns sjukvårdare och fem dagar för first responders.  De ansvariga för träningsprogrammet ser MeTER-systemet som en möjlighet att anpassa träningen individuellt.

"Om vi kör ett simuleringspass och inser att du har kunskapsluckor är tanken att vi istället för att bara fortsätta, eftersom vi måste se till att hela gruppen klarar målet med träningen, ska kunna fastställa problemet direkt och se till att du får repetera just de moment du har problem med", säger Thompson.  Och även om det övergripande målet är standardiserad träning skulle det gå att anpassa träningen efter varje soldats inlärningsförmåga.

En annan lovande aspekt av militärens simulatorcentrum är de möjligheter de ger till samverkan och samarbete mellan olika organ och enheter när det gäller träningen.  "På Fort Lewis (Washington) tränas i mån av tid personal från det amerikanska naturvårdsverket (EPA, Environmental Protection Agency).  På Fort Riley (Kansas) utbildas first responders även från organisationer utanför armén", berättar Thompson.  Och även nationalgardet i Saudiarabien har uttryckt intresse för att delta i träningen på ett MSTC.

Utomstående betalar för att använda de militära simulatorcentrumen, vilket bidrar till att göra centrumen självförsörjande, men Thompson säger att han tror att framtiden lovar mer.

"Tänk om vi skulle erbjuda departementsöverskridande medicinsk simuleringsträning, så att vi redan utbildar andra än armén när nästa katastrof kommer, till exempel inrikessäkerhetsdepartementet (Department of Homeland Security)?", frågar han.  "Vi skulle veta hur de arbetar, de skulle veta hur vi arbetar.  Inte så mycket på strategisk nivå, men på användarnivå."

Nu måste PEO STRI och arméns olika kommandon, bland annat TRADOC, komma fram till vad armén behöver för sina MSTC-enheter, särskilt om det medicinska simuleringsprogrammet ska omfatta andra utöver den ursprungliga målgruppen, sjukvårdare och first responders.

"Vi vet att de ursprungliga centrumen inte täcker arméns träningsbehov", säger Thompson.