Det vi gör för att utveckla simuleringsträningen är unikt här i Skandinavien, säger Lotta Lyden, som är specialistsjuksköterska och operativ samordnare vid utbildningscentret för norska arméns sjukvårdstjänst, Forsvarets sanitet (FSAN). För att göra den praktiska träningen mer realistisk har vi utvecklat ett nytt koncept i våra lokaler. – Vi började med fullskalig simuleringsträning här i september 2008. Här kan vi bygga upp modeller av skyttegravar och använda rekvisita som rök, ljus, värme och lukter. Dockorna sminkas och kläs så att de liknar patienter med verkliga skador, berättar Lyden.

Förberedelse för simulering

Innan deltagarna går in i simuleringsrummet får de viss allmän information om den incident som har ägt rum, men inga detaljer avslöjas. Det betyder att soldaterna inte har en aning om vad de kan förvänta sig innanför dörren. Scenarierna övervakas alltid av instruktörer som noga iakttar soldaternas agerande och ger stöd och vägledning under simuleringsscenariet. Instruktörerna sätter också eleverna på prov, om de tror att det kan förbättra inlärningen. – Effektiv simuleringsträning bygger på instruktörens kompetens och på hans eller hennes erfarenhet och förmåga att utveckla scenarier. Eftersom varje simuleringsscenario är specialanpassat för olika grupper och olika kategorier som behöver medicinsk träning tar vi stor hänsyn till deltagarnas yrkesmässiga bakgrund när vi utformar scenarierna, till exempel om de har deltagit i utlandsinsatser eller kanske har varit på specialuppdrag, förklarar samordnaren.

Flexibilitet

FSAN använder ALS-simulatorn (ALS står för "Advanced Life Support") och SimMan-dockan för träningen. - Det är otroligt bra att FSAN har satsat resurser på den medicinska träningen här i Sessvollmoen. Nu kan vi ta fram dockan för att repetera det vi har lärt oss och dessutom lära varandra, säger kursdeltagaren löjtnant Hanne Gjøs, plutonsbefäl för FSAN HMKG. - Man blir förbluffad när man tittar på menyn och ser hur många möjligheter man har med en sådan här docka.

Dockan reagerar

Den stora skillnaden mellan träning med levande människor och träning med övningsdockor är att det faktiskt går att utföra åtgärderna i praktiken, till exempel lägga thoraxdränage och utföra dekompression och intubering. Det går att känna pulsen på dockan och observera hur bröstkorgen rör sig vid andning. Instruktörerna ser till att de vitala parametrar som visas på monitorn motsvarar den behandling som eleverna samtidigt ger övningsdockan. På så sätt kan kursdeltagarna göra upprepade bedömningar av ”patientens” kliniska tillstånd och lära sig reagera på ett säkert och effektivt sätt, förklarar Lyde.

Se framåt

Det är viktigt att se framåt. Idag använder unga människor informations- och kommunikationsteknologi på helt nya och andra sätt än för bara för tio år sedan. Utmaningen för oss är att hålla takten med utvecklingen så att vi kan möta framtiden med moderna utbildningsmetoder, avslutar samordnaren Lotta Lyden.