Grundplåten till simuleringscentret i Sydney var intäkterna från St Vincent-sjukhusets årliga välgörenhetsbal, och början var minst sagt blygsam. Initialt bestod simuleringsutrustningen av en lånad docka, en TV, en videokamera och massor av entusiasm, men nu har man skapat ett sofistikerat simuleringscentrum med verksamhet sex dagar i veckan som erbjuder multidisciplinär träning för hundratals sjukhusanställda.

 

En gammal vårdavdelning får nytt liv

Initiativet till simuleringscentret togs av professor Don Harrison, tidigare ordförande i det australiska rådet för hjärt-lungräddning och livsuppehållande åtgärder, och simuleringsteamet var djupt tacksamma för möjligheten att använda en SimMan-docka, som vid den tidpunkten användes på St Vincent-sjukhusets privata del. 

“Det går alltid att förbättra svarstiderna för livsuppehållande åtgärder”, säger HLR-samordnaren Alex Pile. “Vi tänkte att ett simuleringscentrum skulle vara till stor nytta för våra utbildningsprogram”Centret inrättades 2005 i en K-märkt Florence Nightingale-avdelning, med ekonomiskt stöd från St Vincent-sjukhuset och i samarbete med New South Wales University. Det var en idealisk plats för att bygga upp en lång, central studio på bekvämt räckhåll från kontroll- och debriefingrum, kontor och förvaringsutrymmen. Simuleringscentret designades dessutom så att det skulle vara lätt att hantera för olika användare.

 Ett antal olika kameravinklar kan användas för att spela in händelseförlopp och det finns andra datorer där all bakgrundsinformation kan visas för ‘fallet’, bland annat EKG, bröstkorgsröntgen och symtom. En genomtänkt backup finns. Om allt annat fallerar kan en vanlig videokamera anslutas för mindre avancerad inspelning.

 

Alla är välkomna

Simuleringscentrets scenarier för avancerad livräddning inkluderar nu upp till 14 sjuksköterskor och två läkare per gång, som var och en spelar en roll eller observerar åtgärderna. Anestesiologi, intensivvård, akutvård och kardiologi och många andra specialiteter tränar under veckan. Vissa scenarier är användbara för flera av avdelningarna. Särskilda seminarier hålls om försämring av patienter och om luftvägsbehandling.

Akutläkaren Melinda Berry undervisar två dagar i veckan vid centret. Hon har noterat hur de små detaljerna kan göra situationen mer verklighetstrogen. “Jag ringer i förväg om patienten, precis som en riktig ambulanssjukvårdare skulle göra. På så sätt får deltagarna ungefär fem minuter på sig att förbereda sig. Jag är klädd som en ambulanssjukvårdare och rullar in dockan, ansluter den till systemet och lämnar över.” Dessutom använder man på St Vincent-sjukhuset fall ur verkliga livet i stället för ‘läroboksfall’.

 

En icke-hierarkisk strategi

Centret har haft möjlighet att främja ett utmärkt teamarbete, inte bara mellan avdelningar utan även mellan olika yrkesroller. “Ingen säger ‘det här är mitt område och min tid’”, noterar Alex Pile. “Det finns inga hierarkiska ‘Jag är doktor, du är sköterska’. Träningen de gör kräver beslutsfattande och kommunikation mellan kollegor.” 

Dr Berry har också lagt märke till att de av tradition åtskilda läkar- och sjuksköterskeutbildningarna nu äntligen sammanförs på simuleringscentret. “I praktiken måste de samarbete med patientvården. Så nu kombinerar de flesta kurserna omvårdnadsutbildning och medicinsk utbildning – vilket har blivit mycket uppskattat.”