Stressen och handgreppen var verkliga. Men det var inte patienten. Han var SimMan®, som agerade patient under en klinisk simuleringsträning som studenterna fick göra under sin första månad på sjuksköterskeutbildningen.

Klinisk simulering är en undervisningsstrategi som efterliknar möten i omvårdnadssituationen och gör att studenterna kan uppleva verklighetstrogna situationer utanför klassrummet och klinikmiljön. Målet är att förbättra studenternas färdigheter med hjälp av scenarier som involverar vårdgivare, patienter och närstående.

"Studenterna förväntar sig att få delta i realistiska scenarier medan de utbildar sig till sjuksköterskor", förklarar Kathryn Shaffer, legitimerad sjuksköterska och hälsovårdsadministratör och en av de instruktörer som lär ut grunderna i omvårdnad och patientsäkerhet vid Jefferson School of Nursing. "Klinisk simulering ger studenterna en möjlighet att förvärva och praktisera nödvändiga omvårdnadsfärdigheter och bedömnings- och kommunikationsteknik."

Jefferson-studenterna fick gå igenom sin första kliniska simuleringsövning under terminens första veckor. Övningens fokus låg på säkerhet, etiska frågor och fel i läkemedelsadministreringen och "tog udden av deras nervositet", berättar Kathryn Shaffer. En student säger: "Det var en jättebra praktisk övning som gjorde att jag fick bättre förståelse för alla säkerhetsåtgärder man måste tänka på." En annan student säger: "Det var ett perfekt sätt att göra oss redo för vår första praktikdag."

Även efter att de har fått en del erfarenhet av den kliniska verkligheten finns det vissa moment, t.ex. att få en muntlig order från en läkare, som studenterna kanske inte upplever förrän de tar examen och börjar arbeta inom sitt yrke. Klinisk simulering erbjuder en säker miljö för studenterna där de kan ställas inför en mängd olika situationer samtidigt som de lär sig grundläggande färdigheter.

A student talks to a standardized patient portraying the patient's wife.

Jefferson-studenterna fick göra en andra simuleringsövning i slutet av sin första termin. Scenariot följde en patient från akutmottagningen till operationssalen och hela vägen till utskrivning. Normalt får studenterna aldrig uppleva hela förloppet med patienterna. Övningen innehöll även en standardiserad patient, en skådespelare som spelade rollen av patientens fru.

Grupper av studenter turades om att delta i olika faser av scenariot medan resten av klassen observerade dem via direktsänd video och deltog i en diskussion under ledning av en fakultetsmedlem om evidensbaserad praxis.

Efter sina scener träffade varje grupp instruktörerna för att lösa problem, reflektera över sitt eget agerande och identifiera områden där de behövde lära sig mer. Debriefingen gjordes i en privat och förtroendeskapande miljö, där man kunde ha ett ömsesidigt utbyte av information och funderingar.

I samband med återkopplingen sade en student att erfarenheten visade henne hur mycket hon hade lärt sig på mindre än en termin och hjälpte henne inse vilka färdigheter hon behövde jobba mer på. En annan kommentar var: "Jag tyckte verkligen övningen var jätterolig." Andra höll med om det och önskade sig fler möjligheter till praktisk simuleringsträning.

"All omvårdnadsutbildning syftar till att öka självförtroendet och kompetensen i klinisk miljö", säger Kathryn Shaffer. "Vi vet inte om simuleringen ger ökad klinisk kompetens, men vi vet att studenterna säger att den hjälper dem integrera teoretiska omvårdnadsbegrepp och praktiska färdigheter."

Enligt StuNurse, den mest lästa och respekterade tidskrift som når alla sjuksköterskestudenter/sjuksköterskeutbildningar i USA. Använt med medgivande från Publishing Concepts, Inc.