Med sina 24 kliniker, 16 avdelningar, sex institut och 1 400 sängplatser inrymmer universitetssjukhuset i Erlangen alla områden inom den moderna medicinen. Forskningsresultat från Erlangen sätter standarderna för prevention, diagnostik och behandling på sjukhuset, där de 1 400 anställda utför sitt dagliga arbete.

 

Från färdighetsträning till simulering på plats

Chief Pediatrician Michael ScrothDet hjälper inte stort att man har med sig ventilationsblåsan när man transporterar patienten från operationssalen till uppvakningssalen om ansvarig läkare inte kan använda den. Michael Scroth, som är chefsläkare på barnsjukhuset menar att exemplet är typiskt för den oförmåga som särskilt yngre läkare kan visa prov på när det gäller att erbjuda säker och effektiv patientvård när den behövs som bäst.

Färdighetsträning hade visserligen redan införts i Erlangen tio år tidigare, men Michael Scroth var övertygad om att det skulle gå att få mycket bättre resultat om man lät personalen träna tillsammans, med de instrument och den utrustning de normalt använder. En SimBaby-simulator köptes in 2007 och nästa steg var att hitta ett ställe där träningsutrustningen kunde sättas upp.

 

Skaffa fram träningslokaler

Genom att frigöra en del av sitt eget kontor kunde Michael Scroth få fram det fåtal kvadratmeter som behövdes för att sätta upp utrustningen. Två extraväggar restes så att ett litet simuleringsrum kunde skapas i ett hörn av kontoret, och hörnet bredvid avsattes för debriefing och kontroll. Därifrån kunde åskådarna observera och lära av sina kollegers simuleringsinsatser via en bildskärm på väggen. 

 

The new training facility showing SimBaby in a hospital crib, crash cart and monitor equipment.

The new training facility showing crash cart and office desk. 

The simulation facilities integrated with Dr Schroth's office.

Det första tyska sjukhuset att införa simuleringsträning på plats

''Jag trodde att jag var lite sent ute när jag införde simuleringsträning 2008, men det har visat sig att jag var ensam i Tyskland tills helt nyligen.'' Michael Scroth berättar att hans kollegor var skeptiska till en början, och oroade sig för att det inte skulle finnas tillräckligt med tid för träningen, inte ens med träningsutrustningen på avdelningen. Men han har bevisat att träningen på plats är både ändamålsenlig och effektiv:

''Deltagarna blir snabbt medvetna om sina personliga begränsningar, och det är mycket lättare för yngre läkare att acceptera att de kan behöva simuleringsträningen när de ser att de erfarna läkarna också tränar. På så sätt behöver ens egna kunskapsluckor inte kännas lika genanta.

Dessutom lär de sig att iaktta. Nu tittar de på barnet (simulatorn) och inte på monitorerna, som de gjorde när de först började med fördjupad simuleringsträning. Deltagarna upplever att de verkligen "var där"! Det är samma akutvagn som de brukar använda, och de är vana vid utrustningen.

Träning på plats ger dessutom oss möjlighet att ingripa direkt genom att ta deltagarna åt sidan och snabbt gå igenom incidenter som inträffat bara några ögonblick tidigare. Genom att skräddarsy scenarierna efter akutsituationer som inträffar i verkligheten kan vi ta hänsyn till nya inlärningsmål efter hand som vi märker att de behöver läggas till. 

Det är förbluffande att se hur väl studenterna kommer ihåg det mesta av scenarierna de har gått igenom flera år tidigare. När deltagarna har slutfört 80 % av undervisningsplanen har de i stort sett gått igenom allt de behöver kunna. 

Tack vare träningen kan unga läkare identifiera akutsituationer snabbare och inse att de klarar att hålla ställningarna tills en erfaren kollega är på plats. Det är en enorm boost för självförtroendet."  

Dr Hans-Georg Topf Dr Hans-Georg Topf, som också är simuleringsinstruktör i Erlangen, är lika entusiastisk. ''Det jag tycker bäst om är att det går att starta vilket scenario som helst på vilken färdighetsnivå som helst, oberoende av deltagargrupp. Studenterna säger att träningen gör att deras kunskaper "kommer till liv". I stället för att tänka på vad de skulle eller borde ha gjort i en situation kan de nu göra det.   

 

Utbildningsplan

Universitetssjukhuset i Erlangen har utvecklat en uppsättning scenarier som avspeglar de kliniska förhållandena och de akutsituationer som är vanligast på barn- och neonatalavdelningarna. Samverkan och teamarbete står i fokus. Scenarierna inkluderar:

  • Basal livräddning
  • Basal neonatal livräddning
  • Bradykardi hos nyfödda
  • Bronkiolit och sjukdomar i andningsvägarna
  • Hjärtstillestånd
  • Comotio cerebri
  • Uttorkning och gastroenterit
  • Meningit
  • Ämnesomsättningsstörningar
  • Neonatala infektioner (SIRS)
  • Anfall
  • Takykardi (SVT) hos nyfödda

 

Deltagare och träningens frekvens och varaktighet

Alla läkare som är anställda på barn-, neonatal- och vuxenintensiven måste genomföra minst ett simuleringspass med handledning var tredje månad. 

Daglig träning genomförs när det finns tid. De passen genomförs oftast i träningslokalen på avdelningen, medan andra pass äger rum på akutmottagningen och på andra platser på barnsjukhuset. 

Läkare och sjuksköterskor tränar tillsammans vid tillfälle, men de flesta deltagarna är läkare och läkarstudenter (på vardagarna) och externa kunder (under veckosluten).