-Studier visar att sjuksköterskor ofta har bristande kunskaper i akutvård. Dessa resultat i kombination med att våra studenter har bett om mer träning och en positiv attityd från universitetsförvaltningens sida gjorde att vi ville förnya och förbättra våra förfaranden för att lära ut återupplivning, säger Seija Tiainen, som är föreläsare vid University of Applied Science i Tampere.

 

Förbättrat program för HLR-träning

Sjuksköterskestudenterna får en introduktion till HLR under en lektion i första hjälpen under första året av utbildningen. Där lär de sig teorin och får sedan göra korta praktiska övningar på dockor. 

En god bit in på utbildningens andra år delas de upp i grupper med 8-12 studenter och en lärare förklarar grundprinciperna för återupplivning och visar effektiva HLR-tekniker.

 Studenterna introduceras sedan till ReTampere nursing student practicing ventilations.susci Anne Skills Station, en självstyrd inlärningsmiljö där träningen åtföljs av röståterkoppling för korrekt handplacering och  frekvens och djup för kompressioner och ventilationer.

Efter orienteringen ska studenterna boka den träningstid de tror att de behöver på stationen för att uppnå en tillräcklig (godkänd) färdighetsnivå.

Efter att ha slutfört träningen får studenterna boka tid för att få sina färdigheter bedömda. Även bedömningen görs i den interaktiva inlärningsmiljön. Nu används Resusci Anne Skills Station för bedömning av om studenterna kan klara kriterierna för att bli godkända genom att ge minst 75 % godkända ventilationer och kompressioner.

 

 

Träning av högre kvalitet ger vård av högre kvalitet

Det nya programmet för inlärning och förbättring av återupplivningsfärdigheter har förbättrat studenternas resultat påtagligt: procentandelen godkända har ökat med 5 procentenheter till nuvarande 75 % godkända. - Här på vår skola har vi utformat en plan för att lära studenterna hjärt-lungräddning. De börjar med att lära sig HLR för allmänheten (enligt finska Röda korsets protokoll) , sedan går de vidare till att lära sig kompression och ventilation med mask och blåsa och slutligen till hjärt-lungräddning i par. Allt sker med Resusci Anne Skills Station. Till sist övar studenterna avancerad livsuppehållande behandling, gruppdynamik och ledarskap - under fördjupad, händelsebaserad simuleringsträning med efterföljande debriefing, berättar Seija Tiainen.

Enligt Seija Tiainen tror många studenter till en början att det är relativt lätt att utföra kompressioner , vilket inte alls stämmer med verkligheten. Vikten av att använda korrekt teknik och rytm och att undvika att ta bort händerna under kompressioner står inte klar för många studenter förrän de inser det under träning med automatisk röståterkoppling som  visar att de inte klarar att utföra HLR på rätt sätt.

– Ibland går jag själv i par med studenterna för att visa hur de ska göra. Det kan ta lite tid för dem att få till det, men de lär sig alltid rätt teknik till slut, trots att kraven för att bli godkänd är hårda.

Upplägget med stegvis inlärning av återupplivningsteknik är nu en etablerad metod på University of Applied Science, enligt Seija Tiainen. - Det beror helt och hållet på att vi ville förbättra våra sjuksköterskors grundläggande HLR-färdigheter. Därför bedömer vi också deras färdighetsnivå.

 

Kompletterande metoder som passar för 2000-talets undervisningsmiljö 

Fakulteten i Tampere har insett att dagens studenter värdesätter direkt och aktivt deltagande och vägledning, och att traditionella föreläsningar inte längre fungerar som enda undervisningsmetod. Utöver införandet av den interaktiva inlärningsstationen har Tampere University även integrerat fördjupad simuleringsträning i utbildningsplanen för sjuksköterskeutbildningen från och med slutet av 2009. - Vi ville införa moderna undervisningsmetoder parallellt med de traditionella. Vi ville inte ersätta de gamla metoderna utan komplettera dem, förklarar Seija Tiainen.

 

Simulering för flera yrkesgrupper inom vården

I framtiden kommer simuleringsträning att ingå i vidareutbildningen även för sjukvårdare, barnmorskor, sjuksköterskor och andra yrkesgrupper inom vården .

 - Vi började använda simulering först 2010 och har just tagit våra första steg med metoden, så vi fortsätter söka efter nya situationer där vi kan pröva simulering. Den nya utbildningsplanen kommer inte att slutföras förrän 2013, men våra nuvarande simuleringar passar redan in perfekt. Vi använder t.ex. simulering som problembaserad inlärningsmetod i orienterad och klinisk praktik.  

Vid problembaserad inlärning får studenterna grunden för praktiskt omvårdnadsarbete. De får en inlärningsuppgift som de i sin tur löser med hjälp av flera olika inlärningsmetoder. Våra erfarenheter visar att simuleringsbaserad träning är ett välfungerande verktyg för att hantera och uppfylla inlärningsmål.
- Den metod för problembaserad inlärning som vi hade använt i tio år behövde moderniseras, säger Seija Tiainen. Nu kompletterar vi våra föreläsningar och seminarier med simuleringsträning. Studenterna lovordar den nya metoden, som ger dem en en mer mångsidig inlärningsupplevelse. I stället för att koncentrera sig på enskilda uppgifter fokuserar studenterna nu mer på teamarbete, resurshantering, kommunikation och ledarskap. Debriefingpassen blir också mer givande tack vare de nya undervisningsmetoderna. Studenterna är alltid entusiastiska över att de får arbeta praktiskt, eftersom de känner att det är det bästa sättet att lära sig. Men de måste ha ett bra grepp om grunderna i utbildningsplanen innan de kan sätta igång med simuleringsträning.

 

En positiv inlärningsupplevelse

- Studenterna griper sig an simuleringen med viljan att lära sig. De är inte rädda för att göra misstag – och det ska de inte heller vara – misstag ger ännu bättre inlärningsresultat. Efter en simulering går studenterna noga igenom misstagen. Det finns många sätt att göra det: man kan diskutera misstagen utifrån ett etiskt perspektiv eller i förhållande till vårdprogram. Trots att flera grupper använder samma scenario vill studenterna ofta  ta upp helt olika saker under debriefingen efter scenariot. Därför skiljer sig debriefingarna ofta väldigt mycket mellan olika tidpunkter och olika grupper. Debriefingen ger en positiv avslutning på inlärningsupplevelsen och förbereder framtidens sjukvårdspersonal på att ta upp ämnen för diskussion också ute i det kliniska arbetet, längre fram. Seija Tiainen avslutar med att säga - Ännu har inte en enda student sagt ''simuleringsträning passar inte för mig''.